I skolan tillexempel, utan motivation i skolan slutar man lyssna på lektionerna och man slutar bry sig om vad man får i betyg osv. Jag har varit ganska omotiverad första terminen på gymnasiet. Lite beroende på vilken lektion det har varit dock. 

Nu har jag börjat inse hur viktigt det är att lyssna på lektionerna och att göra sina läxor. Jag insåg det nu när jag har behövt använda tid av mitt lov för att plugga spanska. Men det har även fått mig att tänka på andra ämnen. Matte tillexempel, jag är bra i matte och jag pluggar matte varje vecka och så, men det har ändå saknats motivation. Motivation att lyckas bra på proven och motivation att bli bättre. Första provet vi hade fick jag C på och det var jag väldigt nöjd med, men så frågade min lärare om jag hade några mål. På den frågan svarade jag nej. Jag tyckte att mitt C var bra och att jag nu gick på gymnasiet fick mig att "tro" att lika ett snäpp efter sitt förra betyg var väldigt bra eftersom det nu blivit svårare.

Det finns ju någon form av rätt i det jag tänkte, det blir ju svårare i skolan, både nivån och att det är nya lärare som man inte riktigt känner. Men det har ju alltid varit svårare för varje årskurs man gått upp. Det blev svårare i nian efter åttan och det blev svårare i fyran efter trean. Men ändå kom min tanke "det här är bra för det är svårare på gymnasiet". Under terminen fick jag dock mer motivation i vissa ämnen och jag har börjat förstå att man måste kämpa om det är något man vill!

Kör på! Du kommer klar det!